Test: Niro är ett smart drag från Kia

Antalet tillverkare som inte erbjuder hybrider, börjar bli lätträknade. En av de senaste i raden att komplettera med en elmotor i drivlinan, är Kia och man gör det riktigt bra.

För ett par månader sedan testade jag systerföretaget Hyundais härliga hybrid, Ioniq. Baserad på samma plattform och med samma drivlina, hade jag i veckan nöjet att köra Kia Niro, en så kallad crossover med en riktigt tilltalande design. Kia Niro ser mer ut som en SUV än systermodellen Hyundai Ioniq vid en första anblick. Högre markfrigång (16 cm) vilket innebär ett högre insteg och sittposition. Jag anser nog att Kia lyckats riktigt bra med designen. Den har en tuff profil med vedertagna detaljer som plastlister runt hjulhusen och under tröskeln. Kraftfull front och ett bakparti som får bilen att se bredare ut än den är.

Kia Niro är 4 355 millimeter lång, 1 800 mm bred och 1 535 mm hög, så storleksmässigt placerar den sig mellan Cee’d och Sportage. Hjulbasen är 30 mm längre än Sportage, vilket märks inne i bilen. Interiört är Kia Niro kanske inte lika tuff som på utsidan, men däremot riktigt funktionell. Instrumenten, knapparna och 7” pekskärmen är lätta att förstå och arbeta med. Stolarna ger ett fullgott stöd även för långa personer som jag. Den långa hjulbasen ger baksätet fullgod komfort för två vuxna med ett riktigt bra benutrymme. Bagageutrymmet rymmer 427 liter och med baksätet nedfällt så får man plats med 1 425 liter.

Som jag nämnde tidigare så delar Kia Niro drivlinan med Hyundai Ioniq. Det är den nyutvecklade 1,6-liters ”Kappa” GDI-motorn som levererar 105 hk och 147 Nm vridmoment. Man har kombinerat den med en 32 kW elmotor som drivs av litiumjon-polymerbatteriet på 1,56 kWh och är placerat under baksätet. Batteriet väger endast 33 kg och är 13% mer energieffektivt än konkurrenterna. Den sammanlagda maxeffekten blir 141 hk. CO2 värdet landar på 88 g/km och förbrukningen vid blandad körning uppges till låga 3,8 L/100 km. Det senare är något som fungerar om man inte kör mycket landsväg för då sticker förbrukningen upp ytterligare ett par liter. Batteriet laddar effektivt vid bromsning och rullning och övergången mellan förbränningsmotorn och elmotorn sker helt sömlöst. Räckvidden på enbart eldrift är dock bara två kilometer, men syftet är minska snittförbrukningen, inte köra ljudlöst.

Den 6-växlade dubbelkopplingslådan (6DCT) fungerar betydligt bättre än de steglösa CVT-lådorna som man hittar hos några konkurrenter. Sportläget och möjligheten till manuell växling, gör bilen riktigt pigg trots att siffrorna 0-100 km/h på 11,5 sekunder och en toppfart på 162 km/h, inte kittlar speciellt. Den är också förberedd för dragkrok och godkänd för att dra 1 300 kg.

Kia har lagt ned mycket jobb på säkerheten, vilket märks i bl.a. den höga andelen höghållfasthetsstål (53%) i kombination med förstärkningar i a- och b-stolparna. Förarassistanssystemen innefattar autobromssystem, adaptiv farthållare och aktivt filövervakningssystem. Köregenskaperna är trygga och bekväma med en ljudnivå som är fullt acceptabel i en bil av den här storleken. Jag saknade dock rengöring för strålkastarna, vilket är rätt märkligt på en annars välutrustad bil. Här får Kia bakläxa!

För 229 900 kronor är grundmodellen bra utrustad. Här ingår t.ex. eluppvärmd läderratt, tvåzons klimatanläggning, 16-tums aluminiumfälgar och LED-positionsljus. Infotainmentsystemet har koppling till smartphone via Android Auto och Apple CarPlay. Testbilen var utrustad med Pluspaket 1 för 19 900 kr. I det ingår halvläderklädsel, 7” display med navigation och backkamera, parkeringssensorer bak, regnsensor, dimljus fram, tonade rutor bak, ventilationsutsläpp i baksätet och usb-uttag i främre förvaringsfack och armstöd. Lägger man på ytterligare 19 900 kr så får man läderklädsel, solglastak, bi-xenon strålkastare, parkeringssensorer fram och eluppvärmda ytterplatser i baksätet.

Kia Niro var en riktigt trevlig bekantskap som bjöd på bra utrymmen och trevliga köregenskaper. Det högre insteget kommer säkert att locka en äldre generation som föredrar att kliva upp i en bil istället för ner. Den ser dessutom riktigt bra ut med sportiga attribut. Överlag så är Kia Niro en riktigt bra bil med ett undantag: Den oförklarliga avsaknaden av strålkastarrengörare.

Alla foton: Kia

author image

Håkan Nilsson

Kontakta mig