Ford Mustang GT - En politiskt vilde

Ford Mustang GT

Foto: Håkan Nilsson

Mitt under den pågående häxjakten på biltillverkarnas deklarerade utsläppsvärden och den snabbt annalkande vintern, passar jag givetvis på att testa en av de mest politiskt inkorrekta bilar som erbjuds på den svenska marknaden. Varför då, undrar säkert många?

Svaret är lika enkelt som banalt: Därför att jag älskar bilar med muskler, bilar som erbjuder kompromisslös körglädje, så som mina pojkdrömmars bilar en gång gjorde. Nya Ford Mustang GT är en av de få bilar som kan erbjuda den nakna, råa och brutala känslan som min ungdoms favoritbilar en gång hade.

I mitten av åttiotalet tillbringade jag ett antal år i USA. Jag arbetade för en svensk biltillverkare som inte längre förgyller marknaden med sina produkter. Självklart hade jag tjänstebil, men är man uppvuxen på 60- och 70-talet fanns ändå drömmen att någon gång äga en amerikansk muskelbil. Att höra en mullrande V8 eka mellan husväggarna och känna den brutala styrkan när man med lagom hjulspinn accelererar iväg, är en obeskrivlig känsla. En pojkdröm som jag bara var tvungen att förverkliga.

Ford Mustang convertible

Foto: Håkan Nilsson

En tidig vårdag 1986 blev denna dröm äntligen en verklighet. Efter ett tips från en av mina goda vänner, hittade jag en 1965 Mustang Cabriolet parkerad i en lada långt ute på landsbygden i Connecticut. Bilen var ljusblå, med Cobra topp och Pony interiör. Den hade något så ovanligt som en fyrväxlad manuell låda och med endast 12.000 miles på mätaren, var den i absolut toppskick. I två år njöt jag av denna råa jänkare, sedan begick jag ett stort misstag. Jag sålde den.

När Ford presenterade den senaste generationen av Mustang i New York, våren 2014, väcktes mina pojkdrömmar till liv igen. Skillnaden var nu att Ford Mustang inte längre var en ”ur-jänkare” utan en bil som var väl anpassad för marknader utanför USA. Exteriört hade man behållit Mustangens profil samtidigt som man adderat nya snygga framljus och tidsenliga bakljus av LED typ.

Interiört hade kvaliteten på materialet ökat markant och plötsligt kändes bilen riktigt mogen. Men vi svenskar skulle få vänta ytterligare ett år innan Ford bestämde sig för att introducera bilen på denna sida av Atlanten. När väl bilen kom till Europa hade man gjort ytterligare anpassningar för att möta de krav vi har på väghållning och komfort. Bland annat hade fjädringen blivit en aning tajtare, något som behövs på våra smala och krokiga vägar.

Ford Mustang GT

Foto: Håkan Nilsson

När det så äntligen var dags att få testa denna pojkdröm, handlade det om en orange GT med 5,0 liters V8, 6-växlad manuell låda och med härliga Recaro stolar (tillval). En riktigt ”rå” muskelbil med ett motorljud som fick nackhåren att resa sig. Inredningen innehöll de element som varit Mustangs signum sedan 1964, men med en kvalitet som inte blygs de flesta europeiska bilar.

Istället för den gamla 8-bands spelaren fanns här ett infotainmentsystem som innehöll det mesta man kan förvänta sig av en modern bil. Det enda jag saknade kalla mornar, var uppvärmda säten. De ingår inte i Recarostolarna men i de nästan lika utmärkta standardstolarna.

Gummit på bakdäcken var en aning nedslitet från tidigare testare, vilket bidrog till att bilen reagerade lite väl lätt i sidled vid gaspådrag. Inte för att det gjorde mig något, men man förväntar sig inte en 180 graders sladd när man kör ut från Statoilmacken i tvåans växel och med ESP aktiverad. Hade däremot ESP varit inaktiverad så skulle det ha blivit en riktigt snygg 360 graders.

När man väl hade fått häng på att bilen var fruktansvärt stark och att den släppte greppet på, i stort sett alla växlar vid kraftigt gaspådrag, så var det ett rent nöje att köra nya Mustang GT. Jag kände mig 30 år yngre och njöt som ett barn på julafton. Det här är definitivt en julklapp för stora pojkar…och flickor med, för den delen.

Ford Mustang GT

Foto: Håkan Nilsson

Med en stor V8 som producerar 421 hk och ett vridmoment av 530 Nm, gör bilen 0-100 km/h på 4,8 sekunder. Ljudet från motorn vid kraftig acceleration är som musik för en ”gammal petrolhead” som jag. Fast utnyttjar man bilens fulla kapacitet ofta (och det gör man gärna), då rusar förbrukningen upp ordentligt. Men är man lite smart så kan man faktiskt köra denna muskelmaskin riktigt snålt. Jag lyckades få ner snittförbrukningen på landsväg till låga 7,2 l/100 km vilket är riktigt imponerande.

Den 6-växlade manuella lådan är härligt ”basic” att arbeta med. Växlarna går in med ett mekaniskt ”klonk”, precis som amerikanska växellådor gjorde förr i tiden.

Ford Mustang GT

Foto: Håkan Nilsson

Av någon anledning är belgiska bilköpare de absolut största fansen av Ford Mustang just nu. Av de 21.000 nya Mustanger som sålts i Europa sedan senaste modellsläppet under slutet av 2015 har 1.600 bilar gått till belgare. I Sverige är Mustangen fortfarande landets mest sålda sportbil, med 515 sålda exemplar hittills under 2016. Jag vill gärna tro att populariteten beror på samspelet mellan drivlinan och växellådan som gör Ford Mustang till en av roligaste bilarna att köra i samma prisnivå som en välutrustad VW Golf GTI.

Ja, just det. Mer kostar det inte att förverkliga sin pojkdröm. Sug på den du!

author image

Håkan Nilsson

Kontakta mig